thebitterend

Det känns lite som att spotta i motvind.
Jag förstår hur vätskan smeker mitt ansikte och vi önskar båda att vi inte var så nära varandra.
Så här mycket känner jag och två avkapade armar till.
Jag har försökt att ta mig upp på toppen så många gånger förr men ständigt halkat ner precis när jag ska till att ta det sista avgörande steget. En försvarsmekanism utan dess like.

Avklädd,förväxlad med en bitter smak på tungspetsen hoppas jag fortfarande.
Att en dag ska jag ta tag i dina gyllene vita ben och säga att vi lyckats, trotts all motgång och trots alla visdomsord från omvärlden.

Frågan är inte vad jag ser. Det är vad du ser i mig.







Dagens låt: The xx - Crystalised

Jag älskar hur ett foto kan fånga ett ögonblick innan det försvinner

Det är konstigt vilka minnen som dröjer sig kvar

Jag minns ett uppvaknande på en ny plats

Jag kommer speciellt ihåg ett ansiktsutryck

Hon tittade på mig som om hon tyckte synd om mig för jag valt att vakna upp precis där eller så var hon bara ledsen över att stunden hade kommit till sitt slut.

Det är konstigt hur människor man inte känner kan sätta ett avtryck som inte kommer försvinna på en väldigt lång tid.

Samtidigt som jag och mitt förflutna går ganska bra ihop har jag inte riktigt samma relation med framtiden. Framtiden och jag ignorerar varandra.

Man är bara så frisk som man känner sig

Så är det verkligen så jag säger det?

Dagens låt: [Ingenting] - Julia