I need her heart cause mine is broken

Jag har inget mer att säga, inget mer än gå.
Det finns ingenting kvar, det måste du förstå.
Du som letat efter mirakel, har nu inga destinationer kvar.
Du som tagit till flaskan för många gånger bara för att finna svar.

Jag hade hoppats på en lösning, någonting som gav mer än vad jag var tvungen att ge.
Men det var inget bakom hörnet,fanns inget där att se.
Den som aldrig känner har inget att begrunda
Det jag försöker uppnå är inte heller något att beundra.


Så.... var bara tvungen att samla en gammal tanke som legat och skavt.
Onödigt att bara låta den ligga och samla damm. 

Har fått praktik idag så är sjukt lättad över detta.
Praktiken äger rum på IKEA of Sweden i Älmhult så från och med v.43 kan man se mig yra runt där. 
Tack alla som hjälpt till. 



 Det börjar lukta höst igen.

Dagens låt: The floor is made of lava - IKEA did a job on you


mannen utan samvete

Vissa människor hade jag hellre sett som en skiva i mitt cd-ställ,
som ett stativ med en ensam tavla ställd på det.
Som ett färglatt streck på en grå vägg.
För ett avslutat kapitel eller början på något nytt.
Så känns det lite ibland.

En höjdrädd person som inte kan ta sig någon annanstans än ner mot marken.
Det är väl där jag befinner mig just nu.
Du får mig att begrunda det jag har och den man jag vill vara.


Dagens låt: The Plan - The wind starts blowing

spotify

Man måste vara en idiot för att kunna kalla sig klok...........

Hej igen.
Jag tror du minns mig. Han som ingen glömmer bort men som göms där i bakhuvudet någonstans.
Varför inbillar jag mig då att jag är bortglömd?
 
Jag har "råkat" sträcka ljumsken och det vägrar gå över.
Att jag var berusad har klart ingenting med det att göra.eller?!
Jag likt en halt höna lunkar mig fram genom livet.
Klart jag stannar upp och plockar några korn ibland men det är bara när jag känner mig hungrig.
Annars känns livet ganska bra. Du kan inte direkt kalla mig speciellt krävande.






Det regnar även fast solen är framme

Dagens låt: [Ingenting] - Halleluja

07.07.07

Jag känner hur nostalgin rycker i hela kroppen.
Där jag stod fastbunden i lera framför oranga scenen, där jag återfann min existens och vågade hoppas igen.
Du var inte närvarande och jag minns att det inte gjorde någonting.
Nu när tiden återigen har hunnit ikapp förstår jag att det inte var mitt fel.
Det är så enkelt, ibland är det bara så.
Jag förstår att det samlas tårar i dina tårkanaler, för det var vackert.
Sammtidigt som all skönhet tog över bildades en ful baksida.
Jag ska aldrig gräva upp den döda hunden, den ligger begravd under den söndermalda leran.

Så kan vi klappa i takt, så klappar vi perfekt och säger: here we go again!
Sen kan vi rygga tillbaka och ignorera att vi någonsin kännt varandra igen.




För visst var det vackert?

Dagens låt : Nephew - 077 Is also gonna die

RSS 2.0