thebitterend

Måndag och söndag är de enda dagarna som existerar på min vecka

Det är konstigt hur dagarna bara försvinner när det enda jag har i huvudet är du.

Det är underligt att jag låtit mig förtrollas så snabbt och intensivt.

Jag gav mig själv ett löfte, ett löfte om att vara  kall, dryg och anspråkslös, antar att jag inte kan leva upp till det längre.

Hon kommer som en våg, för att skölja rent mitt samvete.

Jag blir anspråkslös och pånyttfödd, kanske är det livet som påminner mig om godheten.

Hon får mig att darra som ett asplöv av lustfyllda behov.

Jag har hoppats på något verkligare och något riktigt som jag kan kalla mitt eget.

Hon får mig att  känna mig mer levande än vad jag gjort  på otroligt länge.

 




Jag ser dig, jag hör dig men du är genomskinlig och min hörsel är nersatt.

Jag försöker konsentrera mig men inget av det du säger har någon form av djup.   

Hon tror och hoppas verkligen på mig men jag kan inte uppfylla hennes krav av stjärnglans.

För i min värld existerar endast dumheten.

Du vet att jag vet att det hela resulterar i just det ovanstående.

Jag tänker inte ta tillbaka något då jag vet att det är byggt på sanning.

Det borde inta ha tagit så lång tid, det borde ha avslutsats redan i bilen hem.

Istället blev det anställning på anställning.

Jag har kastat bort så mycket tid på ingenting.

Allt för att jag varit skrämd av tanken på att aldrig få jobba igen.






Dagens låt : To all my friends - heartbroken people