Du har sett mej gå omkring i natten här, en gammal oåtkomlig atmosfär. Du har sett mej undra över livet, |
men har du sett mej tjuvtitta på er? |
I ett fönster i ett hus där jag bor, |
låter dunkla lampor ana nå't så stort. |
Så du kan aldrig ana allt som jag vet. |
Visst ser jag ut som en poet. |
Jag stöter till dom då och då, |
alla dockansikten som du leker med. |
En så'n som jag har högre pretentioner, |
och du tror väl inte att jag är |
Det händer att jag råkar gå |
och hamna mitt i doften av hennes |
Då känns det som nå't som jag känt |
Gud vad jag älskar jakob hellman
|