thebitterend

Sitter lite ensam och framförallt undrandes om varför jag sitter och plågar mig en tisdagskväll.
Kom ganska snabbt fram till att jag var tvungen att veta.
Jag har aldrig tänkt på datum,tid eller för all del år innan. Att jag inte fortsatte med det.
Jag känner hur det skadade mig och hur undrande det lämnade mig.
1 vecka och du bad om ursäkt, 2 veckor och du förstörde henne.
Det är absurt och skamligt.
Det är dags för nya misstag och nya löften som går upp i rök.

jag vet att jag inte direkt är guds bästa barn jag heller men jag har fått sona mina straff.
Du kom undan allt för enkelt!



Det är ett under att jag förlät det i och med att jag ser det framför mig när jag sover ibland