thebitterend

Jag visste det hela tiden.
Som ett plåster man aldrig vågar dra bort.
Man måste sysselsätta sig med något.
Jag visste det redan från dag ett. eller ska jag kalla det dag noll?
Det hör egentligen inte hit.
Det jag försöker säga är att alla har en brytpunkt. Ett sätt att ta sig egenom det otänkbara.
Lik som jag aldrig kommer framstå som något annat än mig själv. Har även du en sådan punkt.
Du öser över mig en massa ord utan mening,utan slut.
Ändå gör de mig fundersam.
Det väntar alltid något större runt hörnet, så gå ut och fånga dagen.


Det är din förtjänst att jag fortfarande står upp