Hösten kryper på
"Jag har spridit lite värme, jag har spridit lite frost. jag är värken hjälten eller boven, jag är bara lite lost"
Ibland önskar jag att jag inte kunde passa in i hans ord.
Men det gör jag. inte lite heller. Det är som en pungspark varje gång.
En magisk pungspark! om nu en pungspark kan vara det?
skit samma säger jag.
Sitter för tillfället och tar del av Lars Winnerbäcks nya skiva som idag släptes ut till husen.
Helt okej första intryck men texterna växer sig alltid större med tidens gång.
8 december ska bli en magisk dag.
På mitt usla arbete är minerna de samma. håller på att gå i bitar. Jag ber inte om mycket. Några snälla meningar och ett leende. men de kommer knappt aldrig något av det. Det sprids hat på jobbet och det finns inget jag kan göra för att ändra på det.
Istället för att förändra världen sitter jag och låter mig slukas upp av den.
"det är inget liv, det är slaveri" tack Ebba grön.
Antar att det är framtiden som skrämmer mig. Dåtiden är ju redan över. så varför oroa sig över den?
Ändå slår tankarna mig : varför gjorde jag det inte? är jag så feg? var det bara fel tidpunkt? kan det hända igen?
Ett tips: Ignorera mig!
Du får gärna fly slaveriet och gästa mitt torp, komponera lite låtar under en mysig gran eller bara sitta och mysa i stugvärmen. Kanske bekanta dig med min nyvunna vän, Karl-Erik, han är runt 70, ensam och erbjöd idag mig att flytta in med honom för att han inte ville vara ensam.
Hur som helst, sjukanmäl och kom hit!
