Du främmande själ, förgör mig.
| efter helgens gestalter i allt från rävar till femåringar så gick ljuset upp i tunneln. en gloria lyste över någons huvud. inte var det mitt. lovade mig själv att inte försvinna sådär sent men det är svårt när man hade två bedjande ögon att ta sig förbi. "Hur ska jag gå hem när allt är så här? jag vet att du kommer att se på mig sådär" När jag sa att det var bra ljög jag när det var bra ljög jag för att vinna sympati. När det gick rent åt helvete sa jag att det var jätte bra när jag kastade alla drömmar dålde mitt skal alla hemska tankar  så jag antar att alltihop bara fungerar på film |
Kommentarer
Trackback
