thebitterend

Du tror dig ha övertag över alla andra.
Du tycker du är mer värd än resten av din art.
Du trycker ner alla som kommer i din väg.
Du är starkare än alla andra.

På din panna villar såren av de som skärrat dig genom livet.
På dina axlar vilar tyngden av din far som ville att du skulle bli något större än det du blev.

Dina vader orakar inte långre stå då de har gått alla de utslitna vägarna efter varandra
Dina vänner söker lyckan någonannanstan än där du är.
Dina gammla kontakter har du ingenting för att kontakta, de kommer ändå inte hjälpa dig

Hatet växer för dina närastående då de förlorat all tro på dig
Kärleken krymper då du redan förstört allt
Känslorna flyger och du har blivit en kall sten som ingen vill sitta på 

Då är det höst igen.
har du hunnit med allt du planerat under året?
har du uppnåt alla mål du skulle nå?
Har du haft så där roligt som du skulle ha?
eller känner du precis som jag?

Allt är vackert på avstånd

10 oktober ännu en gång.
Denna dagen är till dig och minnet av dagen då jag släpptde din hand och lät dig gå åt ett annat håll.
Det är 3 år sen nu. Grattis eller vad säger man?

Denna dagen låser jag in mig varje år och tänker. en deppdag som någon så fint beskrev det.
Har nog aldrig riktigt förstått varför men sen den dagen har det fattats något.
självkänslan skönk i grunden och självförtroendet fick jag låtsas mig till.

För övrigt så håller jag på att skriva en självbiografi om mitt liv.behövde ett bra sätt att få utlopp för alla mina känslor och kom fram till att det nog var det bästa sättet.


kommer nog aldrig förstå varför men hedrar vårat minne